madameolga.

jag kunde inte somna om, jag har lyssnat på samma låt i enochenhalvtimme. jag känner mig inte bra, inte alls faktiskt.  jag känner mig som ett plagg i en reakorg som bara borde bort, men ingen vill köpa det.
Det känns som jag fått ett slag i magen som antagit en annan känsla än vad som kan kallas normala omständigheter.
jag vill att allt ska vara efter mitt tycke. Men saker och ting känns inte alltför lätta att lösa när allt redan är givet. mindre hopp  får jag och desto snabbare tiden går framåt. När blir någonting betäcknat som konstant? aldrig. 
jag ogillar att du sker på det viset. dock lite förståelse kan finnas även i tider som dessa. segt skrivande, seg hjärnsubstans, förlåt mig för mina diffusa tankar. tack och hej.