madameolga.

Hans själ var söndersliten. Hans sinne föll ner i mörker. Natt eller dag vad spelade det för roll. Dödens käftar hade segrat. Där låg han, omgiven av klagans rop och övergiven i sin ångest. I väntan på gryningens ljus klättrade han mot sin vilja till medvetandets plan. Han kom tillbaka från sin dvala men önskade att det bara var en dröm.


Jag är hemma idag  igen, jag känner mig utmattad och uttråkad.
Jag har börjat gå hämmat och har en känsla av att vara värdelös. Jag är väldigt känslig, men jag antar att när jag fick höra från den jag tycker om känner sig avskräckt, obekväm i mitt sällskap och kanske hellre velat vara ensam, satte sina spår. Jag tar avstånd och det är dags för mig att släppa taget om dig.  Jag har hållt dig nere för länge och dina meningar har sårat för mycket.  Nu kan du ägna dig åt saker som får dig att må bra utan rädslan att det kommer medföra konsekvenser.