madameolga.

Det är fredag kväll och det är första gången på länge jag spenderar den för migsjälv. Att inte ha dig sovandes vid min sida, att inte kunna titta på dig när du sover bildar en stor klump i magen. Det bränns, det svider, det sticks och inte ens en samarin kan minimera omfattningen av denna känsla. Jag vet, sara "klyschan" lohman speaking. Men det är så jag känner. Jag har tappat balansen och jag känner mig som ett vandrande lik. Just gotta pull myself together. Help!