madameolga.

Ibland undrar jag vad man egentligen kan utläsa av människor i denna ålder, om det går att urskilja ens personlighets hela spektrum. Ger man ens några antydningar? När blir vi tydliga individer? Vad har jag sagt om mig hittills? Inte mycket... Något som jag iallfall förbättrat på senare dagar är att inte lägga problem åt sidan utan istället konfrontera dem, men på denna punkt är det en del arbete som återstår. Jag bryr mig mindre om vad andra människor tycker och tänker om mig. Varför borde jag bry mig om snorkiga idioter som ändå struntar i min existens? Att prata yrkesval framkallar ångestkänslor, mina amibitioner verkar uppenbarligen vara diffusa. Jag vet iallfall en sak, att vi inte är här för att ständigt sitta på sträckbänken!

Det sägs att i drömmar finns negationer, med detta menas att om man går omkring en dag och tänker på att man absolut inte vill träffa en person så kommer man garanterat träffa personen i drömmen samma natt. Kroppen skiter i negationen och ser endast huvudämnet. Jag tror att jag varje dag tänkte på att undvika motgångar och att undvika förluster. Men man kan inte gnida lampor resten av livet. Man skall inte heller ha för stora förhoppningar, för när de rasar begravs man i dem.