madameolga.

Ibland är jag rädd. Precis så rädd som när jag var sju och hoppade in mellan mor och far då jag för tjugotredje natten i rad drömt mardrömmar om att jag var mario i slottet på 8-bits, det var och är fortfarande mitt livs värsta mardröm. Har ett par blodsprängda ögon och ett mående likt en trasig marknadsballong i barnets hand som skapar tårar. Och jag har alltid skrattat åt dina skämt för att dölja hur mycket jag önskat att du kunde vara tyst och lyssna på mina ögon...