huvudsåg.
Människor jämför, men andra människor.
Vi blir aldrig nöjda. Och när vi nått vårt
mål strävar vi efter något annat, något
större, något som kräver en smutta
mer ansträngning. Detta är inget nytt,
vi är alla medvetna om detta och intalar
oss för en dag att "jag" skall vara stolt
och nöjd med det "jag" har.. Tänk på
barnen i Afrika och så vidare. Men efter
några dagar sitter man ensam i sitt
mörka rum och kvävs. Man får en
irrationell rädsla, fobi, för att bli instängd.
Och är återigen tillbaka få ruta 1, "mitt
liv är miserabelt!!!!!"
Vi äter, vi dricker, vi skiter
vi jämför, vi snackar skit,
vi är kåta, vi sitter vid datorn,
vi slösar bort våra pengar,
vi är självupptagna jävlar.
Så himla primitivt...
Jag kan vara nere för en dag
utan att någon någonsin märker
det. Och det svider som
glöd i hjärtat. Vi är även
experter på att ta varandra
för givet!
jag borde tycka att allting känns helt härligt,
men det gör det inte. jag vet inte varför,
allt är bara så knäppt. mer kan jag inte säga,
then i’m afraid I have to kill you.
Allt handlar bara om
hjärtsorg, ben- och huvudsåg.
Kommentarer
Trackback
