söndags tänkande.
Det kommer bli som jag befarat. Oddsen att vandringen tillbaka kommer vara svår är mycket höga. Grubblandet över den vetskap som jag helst ville hålla hemlig gjorde mig deprimerad, gjorde mig nedstämd. Mitt välbefinnande svek mig gång på gång. Jag har aldrig sett mig själv så nedstämd. Jag kom efter.
Visserligen vankas det nu varmare tider och det uppmuntrar mitt sinne sannerligen i högsta grad.
esch, för att fatta mig kort var min text innebörd menad att fastställa att det är våra tankar som styr våra känslor. Att ha i grund och botten ett negativt tänkande gör att man tillslut ringaktar sig själv och allt positivt som förekommer i ens liv.
oh happy day
jag kunde inte somna om, jag har lyssnat på samma låt i enochenhalvtimme. jag känner mig inte bra, inte alls faktiskt. jag känner mig som ett plagg i en reakorg som bara borde bort, men ingen vill köpa det.
Det känns som jag fått ett slag i magen som antagit en annan känsla än vad som kan kallas normala omständigheter.
jag vill att allt ska vara efter mitt tycke. Men saker och ting känns inte alltför lätta att lösa när allt redan är givet. mindre hopp får jag och desto snabbare tiden går framåt. När blir någonting betäcknat som konstant? aldrig.
jag ogillar att du sker på det viset. dock lite förståelse kan finnas även i tider som dessa. segt skrivande, seg hjärnsubstans, förlåt mig för mina diffusa tankar. tack och hej.
