rubrik saknas

Dagens låt: the Kooks - Eddie's Gun

Imorgon har jag psykologi prov, känner mig inte tillräckligt förberedd och jag måste få mvg. Kraven är väl rätt höga med tanke på omständigheterna. Men det känns som psykologi är såpass flummigt ämne att man kommer långt genom att bara ordbajsa och slänga in sina egna hypoteser.
Något som oroar mig är matte d provet nästa vecka. Jag har slarvat och struntat i matten helt och hållet den senaste perioden. Antar att jag är villig att offra denna helg för att räkna antiderivator och andra abstrakta tal.

Jag mår bra och jag har en känsla av att saker o ting kommer att bli bättre.


soldat mörk

Hans själ var söndersliten. Hans sinne föll ner i mörker. Natt eller dag vad spelade det för roll. Dödens käftar hade segrat. Där låg han, omgiven av klagans rop och övergiven i sin ångest. I väntan på gryningens ljus klättrade han mot sin vilja till medvetandets plan. Han kom tillbaka från sin dvala men önskade att det bara var en dröm.


Jag är hemma idag  igen, jag känner mig utmattad och uttråkad.
Jag har börjat gå hämmat och har en känsla av att vara värdelös. Jag är väldigt känslig, men jag antar att när jag fick höra från den jag tycker om känner sig avskräckt, obekväm i mitt sällskap och kanske hellre velat vara ensam, satte sina spår. Jag tar avstånd och det är dags för mig att släppa taget om dig.  Jag har hållt dig nere för länge och dina meningar har sårat för mycket.  Nu kan du ägna dig åt saker som får dig att må bra utan rädslan att det kommer medföra konsekvenser.


You might as well chop me up and feed me to the poor

Det är fredag kväll och det är första gången på länge jag spenderar den för migsjälv. Att inte ha dig sovandes vid min sida, att inte kunna titta på dig när du sover bildar en stor klump i magen. Det bränns, det svider, det sticks och inte ens en samarin kan minimera omfattningen av denna känsla. Jag vet, sara "klyschan" lohman speaking. Men det är så jag känner. Jag har tappat balansen och jag känner mig som ett vandrande lik. Just gotta pull myself together. Help!

hjärtesorg och tårar

Just nu känner jag mig förvirrad, ledsen och skör.
Jag känner oro och saknad. Alla dessa känslor skapade av en som jag bryr mig om.
Det känns som ett ouppklarat fall. Saker och ting hänger löst som vi antingen behövde fiska upp eller låta sjunka ner på botten.
Allt är inte svart och vitt. däremellan ryms det känslor. Men jag antar att vi gav upp och jag är ledsen att skriva att jag inte vet om det var den rätta lösningen. Jag väntar fortfarande på att du ska höra av dig, meddela hur det gick på ditt prov och så vidare. Jag vill inte föreställa mig ett liv där du inte är inräknad mer än en avlägsen vän.
Jag är fortfarande kär i dig och jag hoppades verkligen att du skulle  komma med tron att det skulle kunna fungera.




RSS 2.0