madameolga.

det pirrar till i magen när jag tänker på det.

Det är något jag alltid velat göra, men nu 

händer det verkligen. Jag har alltid känt

att det är människor omkring mig som reser,

flyttar, börjar studera och tar tag i något.

Och jag den som gått till och från jobbet

som ett vandrande lik i drygt 10 månader. 

Det känns så skönt att lämna allt bakom

sig för en gång skull, slippa misären i 

Partille. Även om allt skulle rent sagt

gå åt helvete så har vi ändå satsat 

hel-hjärtat. Jag vill åka nunununu!

Det är en obehaglig känsla som

pockar i mitt inre, kanske har det

något med att göra som inträffade 

igår eller bara var en utlösande 

faktor. Jag letar efter alla pusselbitar,

fast jag egentligen borde lägga

allt bakom mig, jag hakar upp mig 

på sagda meningar som sedan länge

väckt ett frågetecken hos mig. 

Jag har  en ångestladdad  klump 

i magen som inte vill elimineras.

Det var skönt att ha Therese sovandes

vid min sida hela natten.