zombie.
Telefonen ringde,
1200,
var klockan
Det väckte mig
I en hes röst svarade jag
med ett hest hallå.
Det var någon som frågade om
jag ville komma
och äta våfflor.
Till min förvirring frågade jag
vem det var,
det var tydligen min mamma.
Snacka om att vara borta,
snacka om att inte vara
en morgon-människa
at all.
Jag gillar inte att vara ensam,
det får mig att tänka till.
Om saker som
jag inte vill tänka på.
Så jag fortsätter springa,
jag springer, du springer, vi springer
tills vi inte hittar vår
väg hem igen.
Någon sa till mig en gång
att livet är för kort för att
vara någon annan.
Jag vill inte dö med båda
mina händer bundna...
Stockholm.
Nu har jag och Sandra suttit framför msn och försökt hitta lite tider vi är
lediga samtidigt. Så 17-19 augusti har vi planerat in att åka till Stockholm
på shopping-semester. Vi tänka hyra någon lägenhet ganska centralt,
det är förmodligen värt det. Dock är det dagen efter jag kommit hem från
London, och lär få ångest när jag gör ett kontoutdrag efter de båda
resorna + way out west som jag inte ännu betalat Ronnie för.
Men whatdafuck, nästa vecka och veckan efter jobbar jag 6 dagar i
veckan, något gotti får jag unna mig.
Jag och Sofie har pratat löst om att tågluffa till vår i en månad,
eventuellt med Martin och Anton.
Detta får mig att undra vad jag skall göra till vinter.
Jobba kvar på Ica? Jag har ingen som helst aning...
Min provanställning går ut 10 oktober, så kanske
kan jag jobba kvar lite extra...
Jag har även funderat lite på utbildningar, och förmodligen
skall jag börja plugga vidare, inte denna vår, utan nästa.
Är lite inne på textil-produktion eller textil-ingenjör.
Det hade förmodligen varit roligt att bli kläd-inköpare..
Något åt det hållet iallafall.
Körkort då? Nej, nu får jag ångest...
Det känns sjukt avlägset för tillfället,
jag får skylla på att bensinen är så dyr,
inte på grund av min lathet.
Idag skall jag till stan med Martin, hjälpa honom
hitta ett par skor och en kofta. Sen bli det
fika med mina flickor som jag inte träffat
på evigheter:)
ledighet.
Varit ledig i två dagar.
Så igår åkte jag och Sofie till stan för att shoppa
Jag köpte en tröja på monki och en väska på second hand
och Sofie 3 par jeans (shopaholic)
Sen blev vi hämtade i Floda av Martin, han lämnade
oss i hans söta svensson-svensson radhus för att åka iväg och
klippa sig. På köks-bordet fanns det en lapp där det stod
något i stil med: "hej sofie och sara. Här får ni två välkomnsdrinkar,
så på med förklädet så kör vi"! Deam, vad jag älskar dig.
Kvällens ingredienser var bland annat tacos, öl i stora mängder, skratt och
gitarr. Kvällen avslutades klockan 3.52
Idag har varit en seg dag, jag och Martin har legat i soffan till halv 5
så nu ser jag nästan i kors. Ibland får man lov att inte vara
produktiv.
För tillfället sitter jag i morgonrock och lyssnar på Animals.
Imorgon börjar jag klockan 17, och innan skall jag hitta
en födelsedagspresent till min padre, men vad är frågan!?
au revoir motherfuckers.
bara längtar..
Jag saknar aldrig, jag bara längtar
Bara längtar jag, aldrig saknar jag
Jag gör av med allt, inget är värt något sen
Det gäller nog både pengar och känslor.
I still standing, or am I?
Ibland fläktar idiotins vindar genom min snea lugg.
Jag vill bara lägga mig ner på golvet
och dö lite.
"Felino, 2 hg"
Jag ville bara hem och se på
Scrubs på kanal 6.
Ikväll går jag under benämningen
utmattad,
Ikväll tillåter jag mig till det
Och du bryr dig inte...
åh, sympati vart tog du vägen?
jag vet inte.
Jag vet inte. Du gör mig förvirrad och det skär så himla djupt inom mig.
Det är som att avstå från en spelning med Beatles, att ge bort en trisslott
med högsta vinsten på eller att tacka nej till kärlek.
Om jag visste om proportionerna så hade jag backat
och inte gått miste om så obeskrivligt mycket mer.
Snälla, "fundersamhet", inte tveksamhet.
Sätt igång istället för att slösa dina dagar på tankar.
När allting är fel fortsätter vi framåt,
Dina händer är mina att bevara!
Men för varje dag byggs en mur allt högre emellan oss
och det märks så tydligt.
och med bara ett andetag kan vi rasera den,
eller dra ner oss själva. Det känns som det är
väldigt mycket att bära upp.
Han heter ovisshet med kallas avvaktning.
