slutet på något gammalt, början på något nytt är nära.
Nyligen införskaffat till bal/student:
- klackskor
- kuvert-väska
- färdig sydd klänning med 4 lager tyll.
- champagne färgade handskar
- vit studentklänning, tub-variant.
Kvar att köpa:
- blommig rosett som skall sitta på balklänning
- smycken gånger 2
- blommiga skor till student
- ev. fest-outfit till kvällen?
-student-fest biljett
- kuvert-väska
- färdig sydd klänning med 4 lager tyll.
- champagne färgade handskar
- vit studentklänning, tub-variant.
Kvar att köpa:
- blommig rosett som skall sitta på balklänning
- smycken gånger 2
- blommiga skor till student
- ev. fest-outfit till kvällen?
-student-fest biljett
oh, god jesus christ i try to focus on your eyes
om är ett utav de viktigaste men samtidigt minst relevanta orden som finns. allting är byggt på ett enda stort gigantiskt om och vid varje vägskäl står det där och väntar på oss. om min mamma och pappa inte hade träffats och så vidare, i all oändlighet. men samtidigt så kan man tänka om jag var rik. om jag hade det, om jag tyckte si eller så. om jag var född ett år tidigare. det tjänar ingenting till, på ett sätt. men för mig skapar sådana tankar visioner och fantasier och man kommer på lösningar eller iallafall bättre situationer för situationen. för ett om grundar sig ofta i ett missnöje, frustration, problem och så vidare. och när jag tänker efter så skulle livet vara väldigt platt utan det ordet. jag skulle ha allting jag behövde när jag slutar säga ordet o m.
förut tyckte jag om om-tankarna. man drömde sig bort i dom och skapade fullt med händelser inuti sitt huvud. jag kan säga att idag är om oftast bara ett saltkorn i ett skrapsår. en påfrestande situation blir oftast inte bättre när en tanke kommer och gör mig medveten om hur det kunde ha sett ut.
jag har egentligen ingen aning om vart någonstans detta inlägg hjälpte mig (dig?) men jag tycker hursomhelst inte ordet objektivt och dess innebörd. då ser du saker som inte ens har existerat ännu och hela den teorin som anses realistisk blir ohållbar.
och en objektiv livssyn skulle placera mig i facket vara vid liv, istället för levande.
münchhausen-syndromet.
För en stund sedan satt jag ute på altanen med en kopp vaniljte och njöt av sommar-solen. Dock insåg jag mitt nederlag av att njuta då jag är tvungen att skriva klart min psykologi-redovisning samt mitt kemi arbete om genteknik.
Jag är den person som aldrig sparar det goda till sist så jag låter mig själv börja med psykologin. Jag tror att de flesta av er inte är bekanta med termen münchhausen-syndromet. Så låt mig klarlägga detta för er! "Munshhausen by Proxy" är den mest fördolda, komplicerade och dödsbringande formen av misshandel känd idag. Syndromet definieras av en vårdares framkallande av fysisk och psykisk sjukdom hos en vårdtagare. I flesta fall är förövaren en mor och offret hennes egna barn. Termen "Munshhausensyndromet" står för en person som framkallar sjukdom hos sig själv för att få medlidande, stöd och kontroll över andra. Münchhausen by Proxy står därefter att framkalla sjukdom hos en annan person. Denna slags misshandel sker i det fördolda och en färsk undersökning visar att 25 procent av det misshandlande barnets syskonskara redan har dött, stor sannolikt ett tidigare offer.
"Mamma sa att jag var en sjuk", är en självbiografi skriven av Julie Gregory. En tjej som lyckades överleva "Munshhausen by Proxy". Redan från hennes tidiga barndom blev hon regelbundet röntgad, opererad och fick oräkneliga mediciner i en kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Julie har i sin bok beskrivit sin uppväxt med en familje- och livssituation så olik något man tidigare kommit i kontakt med. Och avskyn och ilskan kröp som svallvågor genom varje kvadrat millimeter hos mig under bokens gång - hur en föräldrar kan utsätta sina barn för så vidriga saker är obegripligt. Att se hur förgörande "Münchhausen by Proxy" som mamman lider av är hemskt bara att läsa, men att leva med måste vara outhärdligt.
nej, nu blev jag seriöst deprimerad och upprörd, så plåster på såret (bostavligt talat då jag skar mig på ett sönderkrossat glas imorse) lägger jag upp en underbar bild på graciösa Amanda samt en annan dylik. Dessa är inte redigerade i ps, så deam, vad grym fotograf jag är!
Jag är den person som aldrig sparar det goda till sist så jag låter mig själv börja med psykologin. Jag tror att de flesta av er inte är bekanta med termen münchhausen-syndromet. Så låt mig klarlägga detta för er! "Munshhausen by Proxy" är den mest fördolda, komplicerade och dödsbringande formen av misshandel känd idag. Syndromet definieras av en vårdares framkallande av fysisk och psykisk sjukdom hos en vårdtagare. I flesta fall är förövaren en mor och offret hennes egna barn. Termen "Munshhausensyndromet" står för en person som framkallar sjukdom hos sig själv för att få medlidande, stöd och kontroll över andra. Münchhausen by Proxy står därefter att framkalla sjukdom hos en annan person. Denna slags misshandel sker i det fördolda och en färsk undersökning visar att 25 procent av det misshandlande barnets syskonskara redan har dött, stor sannolikt ett tidigare offer.
"Mamma sa att jag var en sjuk", är en självbiografi skriven av Julie Gregory. En tjej som lyckades överleva "Munshhausen by Proxy". Redan från hennes tidiga barndom blev hon regelbundet röntgad, opererad och fick oräkneliga mediciner i en kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Julie har i sin bok beskrivit sin uppväxt med en familje- och livssituation så olik något man tidigare kommit i kontakt med. Och avskyn och ilskan kröp som svallvågor genom varje kvadrat millimeter hos mig under bokens gång - hur en föräldrar kan utsätta sina barn för så vidriga saker är obegripligt. Att se hur förgörande "Münchhausen by Proxy" som mamman lider av är hemskt bara att läsa, men att leva med måste vara outhärdligt.
nej, nu blev jag seriöst deprimerad och upprörd, så plåster på såret (bostavligt talat då jag skar mig på ett sönderkrossat glas imorse) lägger jag upp en underbar bild på graciösa Amanda samt en annan dylik. Dessa är inte redigerade i ps, så deam, vad grym fotograf jag är!
