madameolga.

Är på gränsen att slå till någon, frustrationen är på max. Min bakdel väger cement och är lika stor som Brasilien så sannolikheten att jag kommer härifrån ikväll är lika med noll. Ingen i detta hem verkar äta samma föda som mig och ingen klär sig i lila för min skull.

Jag sitter här och läser igenom gamla "dagböcker" som jag har krystat ur mig. Det startade på en bitterfjortis nivå, övergick till galen, vidare till förbannad och ännu mera bitter, kär, ledsen, intellektuell och det hela mynnade ut i hur jag skriver just nu, vilket är? Eh, jag ska börja skriva barnböcker istället, fockin hell!

Kvällens låt: Stevie Nicks - edge of seventeen.