madameolga.

I will call them my people,
which were not my people
and her beloved,
which was not beloved

Idag, frustrationen, ilska.
Visst att ens vänner kan agera felaktigt ibland, men jag tar avstånd från dom då gör om samma procedur fast med andra bortförklaringar när jag tydligt sagt hur allt ligger till. Min mening är sluta vela, du lägger över dina problem på mig! Vänner är faktiskt inte alltid kapabla till att ständigt höra problem och diverse konflikter. Speciellt inte när jag har mycket annat som ständigt cirkulerar i mitt inre.
Jag är enbart ansvarig för mig själv och jag tänker sluta med att försöka tillfredställa alla andra som ett jävla helgon.
Det känns ibland som männsikor försöker styra mig, för i deras baktanke vet de att det finns en möjligthet då jag är för snäll mot de jag håller varmt om hjärtat. Att ta mig för givet verkar vara de flestas specialitet då de vet att jag inte släpper dom i första taget. Är jag så dålig att visa att jag behöver omtanke ibland, behöver jag säga det rakt upp och ner?