madameolga.

Förrvirring i egen person och nu åker ännu ett blad från rosen och faller ner på marken, mörkrött och dött

Du kapitulerar! 

Ibland önskar jag att jag kunde gå in i din själ, din hjärna och avläsa allt som fanns gömt där. 
Ibland kan det vara svårt att veta om de ord du sagt är sanna, ibland vet du inte ens själv.
Förrvirring i egen person och nu åker det sista blad från rosen och faller ner på marken, mörkrött och dött

Jag kapitulerar!

Detta är ett sjukt gammalt inlägg från oktober 2007 om jag minns korrekt. Alla dessa gamla inlägg får mig att inse att jag skrev betydande mer djupare än vad jag gör idag. Varför? Jag har knogat efter ett svar och kan inte komma på något mer än att jag inte längre befinner mig i någon pubertal förvirring. Or am I? I dagens läge skrivs det mest om min vardag och det är där all kreativitet brister. Att kunna förklara med avancerat vokabulär om sina miserabla känslor är onekligen lättare än krydda på sin vardag i ett vanligt blogg-inlägg. Även om man hamnar på en tia på Emo-skalan. Kanske beror det på att jag inte läst svenska på 8 månader utan ägnat min tid att skära kött på Ica, enda kravet är att veta innebörden på kontaminering, bäst före datum, D10 och hygien. Nu blickar jag ut i mitt vardagsrum där endast de svaga lamporna från julgranen håller mig sällskap. Försjunken i oändliga tankar om existens och gud vet vad, känner jag att gårdagen och dagens aktiviteter tar sin verkan. Det känns som jag tappat bort min kalender idag, jag är tom. 

Over and out.