zombie.
Telefonen ringde,
1200,
var klockan
Det väckte mig
I en hes röst svarade jag
med ett hest hallå.
Det var någon som frågade om
jag ville komma
och äta våfflor.
Till min förvirring frågade jag
vem det var,
det var tydligen min mamma.
Snacka om att vara borta,
snacka om att inte vara
en morgon-människa
at all.
Jag gillar inte att vara ensam,
det får mig att tänka till.
Om saker som
jag inte vill tänka på.
Så jag fortsätter springa,
jag springer, du springer, vi springer
tills vi inte hittar vår
väg hem igen.
Någon sa till mig en gång
att livet är för kort för att
vara någon annan.
Jag vill inte dö med båda
mina händer bundna...
Kommentarer
Trackback
